Det börjar dra ihop sig

Nästa helg bär flyttlasset av, norr om Dalälven och upp till mina rötter. Stockholm kommer vara saknat men inte glömt. Tänk vad mycket tokigheter man hittat på här under det här nästan 5 åren.
 
När jag flyttade hit bodde jag först hos min morbror ute i Helenelund, i hans hus, på övervåningen. Jag visste att det var under en begränsad period på så vis att han skulle sälja huset och flytta in i en lägenhet. En dag kom han hem från jobbet och sa: "Vill du hyra en liten 1:a på Reimersholme?"
 
 

Lyckan var ju total!! Min första egna lägenhet! Visserligen var den bara på 22 kvm men vadå, hur mycket är man hemma egentligen? Folk träffar man ju ändå på stan. Det var perfekt för mig, där och då. Sommaren på söder var en utav det bästa somrarna i mitt liv. Det var tropisk värme hela sommaren. Jag jobbade måndag-fredag dagtid visserligen men jag festade onsdag-lördag och hade allmänt jäkla skitkul. Jag var på uteserveringar, klubbar, festivaler etc. etc. 
 
 
 
Men lyckan varade inte länge för på höstkanten hoppade en elak förkylning på mig som var himla envis. Så fort jag hade blivit frisk så blev jag sjuk igen kan man säga, så det märktes att den levnadsstandarden inte fungerade för mig. Jag fick börja skärpa till mig helt enkelt.
 
Lagom till sommaren därpå fick jag veta att det var dags att packa sig ur den lägenheten då dom jag hyrde av ville slå ihop den lägenheten jag bodde i med sin egen lägenhet (dom bodde vägg i vägg) då dom behövde ha större.
Jaha, var skulle jag då ta vägen?
 
Då fick jag veta att min svågers bror hyrde en lägenhet i andra hand ute i Solna, närmare bestämt Ulriksdal. Det var en stor 3:a som även gick att göra om till en 4:a om man ville. Han tyckte bara det var bra om jag ville bo där, då blev det ju billigare hyra för hans del.
 
Men det här året var mindre kul. Jag började längta hem. Jag trivdes inte i Stockholm längre. Många av mina vänner bodde hemma i Dalarna och jag kände redan då att det var nog dags att börja se sig om efter möjligheterna där hemma. Jag åkte hem i stort sett varje helg det året. Jag grät varje söndag när jag var tvungen att sätta mig på det där jäkla tåget och åka tillbaka till Stockholm för ännu en jobbvecka.
 
Då från ingenstans klev Joachim in i bilden. Från att vara nära på att flytta hem så blev det att flytta ut till Huddinge, där vi bor just nu. Här är vi nu, med hund och barn, på väg att ta ett stort steg igen. Inte trodde jag för 4 år sen att jag skulle vilja flytta hem igen. Jag känner mig så säker på vårt gemensamma beslut och jag längtar så jag blir tokig. Får se till att njuta av Stockholm de sista dagarna vi bor här för det blir nog inte en flytt ner hit igen den närmaste tiden i alla fall!
 
 

Kommentera här: